En sådan dag

Det finns ett gammalt talesätt "ojos que no ven corazon que no siente" Och oj vad det stämmer!
När man ses så väller allt över en. Vare sig man vill eller inte.
Idag var en sådan dag. Jag hade lite ärenden i stan och skulle sen åka till mitt jobb. Jag tog med mig golfklubborna för att passa på att träna på 9-hålsbanan. När jag var på väg till jobbet hörde min gamla granne av sig och bjöd på fika. Så jag åkte dit, och vem står inte på gatan om inte mitt ex.
Mitt ex, det är ju inte klokt egentligen.
Han kom förbi efter ett tag när vi satt på baksidan och satte sig och prata lite.
Och jag pratade, och allt var ett skådespel.
Någonstans ville jag att vi skulle prata mer, bara han och jag och jag antar att han också ville det. Men varför egentligen? För att bli mer ledsna? För att känna oss lättade? För att minnas hur det var förr?

Jag åkte sen till golfklubben och spelade nio hål. Och åkte sen hela vägen hem, med en liten sorg i hjärtat.
Jag kan inte hjälpa att jag fortfarande bryr mig om honom. Undrar om han är ledsen, hur han har det. Påminns han om allt i vårt gamla hem?

Och det är så konstigt för jag borde vara arg, besviken med mera. Men istället bryr jag mig.
Allt är så bitterljuvt och jag kan inte sluta undra om vi hade haft en chans. Om jag hade stannat upp och sagt; stopp! Jag orkar inte med de här behandlingar, det är inte värt att försöka skaffa barn för jag kanske inte vill det. Det kanske inte är meningen men kan du och jag vara tillsammans ändå?

Men det är jag i ett nötskal.
Jag känner en massa först och tänker sen.

Bye