Bättre

Nu mår jag bättre, fysiskt och psykiskt. I slutet på maj ska vi till läkaren och göra upp en plan för ivf 3.
I fredags hade vi vin kväll. Och igår fick jag betala för det. Riktigt bakis var jag. Kräktes och kunde inte ens få i mig vatten. Illa, att man aldrig lär sig.
S är hos M och spacklar, sen ska vi till Bauhaus och köpa golv till vårt nya sovrum. S har gjort om ett rum som vi hade som förråd. Nu har den ett fönster och vitmålade väggar. Bara golvet som saknas så blir det ett riktigt sovrum.
I fredags var jag på intervju. De ska ringa mig om jag är aktuell för intervju 2. Hoppas hoppas.

Bye

Inlagd

Jag blev inlagd på sjukhus i tisdags. Jag hade fruktansvärda magsmärtor så vi åkte till Akademiska gynmottagningen där de har öppet dygnet runt.
Det visade sig att jag hade vätska i buken. Så jag fick ligga kvar över natten.
Mina äggstockar var tydligen ganska stora och några blåsor hade spruckit och vätskan hade gått in i buken.
Men efter natten mådde jag bättre, men jag fortsatte blöda väldigt mycket.
Så pass mycket att mina blodvärden var väldigt låga.
Tyvärr var jag aldrig gravid, som jag misstänkte.
Och vi måste vänta för försök 3.
Min kropp måste vila och jag själv vill ta en paus så vi siktar på augusti någon dag.

Det vore fantastiskt om jag blev spontant gravid.

Jag tvivlar faktiskt på att det kan funka på tredje försöket.
Och då vet jag inte vad som händer med mig och S.
Jag kan inte se oss tillsammans så länge till faktiskt.
Han kan inte tänka sig ett liv utan barn.
Och ett liv med mig kanske blir utan barn.

Ush!

Bye

Ivf nr 2

Vi har gått igenom ivf nr 2 och det verkar bli misslyckat igen. Idag är jag inne på ruvardag 12 och fick en blödning. Ska ta graviditets test på söndag, men jag tror att det är kört tyvärr.
Jag sa till S förut att om det inte funkar den här gången så vill jag ta en paus. Och försöka en tredje gång efter sommaren.
Och så får det nog bli för jag orkar inte proppa i mig en massa hormoner för att sen bara bli besviken.

Att det ska vara så lätt för vissa och nästan omöjligt för andra.

Det värsta är att jag sen kommer bli tvungen och lämna S.
Varför ska han leva i ett barnlöst liv när det är jag som inte kan få barn.
Jag vill inte missunna honom.

Allt känns så himla trist ju nu, vill bara sova igenom några månader nu.

Bye