En vecka till

Så har en vecka till gått. Idag är det fredag och jag är ledig lör och sön. Imorgon blir det golf i kylan med pappa. Måste få revansch från förra lördag då det gick katastrofalt dåligt.
Det har blivit riktigt kallt nu, från 15 grader till 5 grader på mindre än en vecka.
Och varje år blir man lika chockad.
Igår och idag lyxade jag till det och tog bilen till jobbet.
Det gick inga pendeltåg från Spånga och det skulle ta över två timmar att ta mig till jobbet enkelväg.

Igår träffade jag S. Det hade kommit brev till mig trots att jag adressändrade för två månader sen.
Usch vad jobbigt det var!
Tårar från båda, bitterljuvt och sorgligt.
Han hade hört av sig någon dag innan och skickat x antal sms som jag svarade på och det raserade allt.
Jag sa till honom igår att han inte fick skicka sådana sms till mig. Att det inte tjänar någonting och att det bara blir värre.
Det finns ju anledningar till att man inte kan träffas när man relativt nyligen gjort slut.
Särskilt när det finns så mycket känslor kvar.

Jag är fortfarande sårad över att jag inte räckte till. Alla försök man gjorde var förgäves. Och nu måste jag försöka gå vidare.

Två av mina vänner är gravida och jag är genuint lycklig för deras skull. Och det känns skönt. Hade jag och S fortfarande varit tillsammans hade jag någonstans grämt mig över att jag inte kan bli gravid, att vi inte kan få barn

Men som jag har skrivit och sagt förut. Man kan vara en familj utan barn. Att få barn ska inte vara det primära i en relation.
Men det är också mina tankar och mina känslor.
Och förhoppningsvis så träffar jag någon som delar de tankar och känslor med mig.

Nu fortsätter fredagsmyset med godis och slösurfande och Bonita liggandes bredvid mig.

Bye

Ledig helg

Äntligen har jag en ledig helg framför mig. Sen jag kom tillbaka från semestern har jag jobbat varje lördag., visserligen är det inte hela dagar men pendlandet på veckodagarna börjar ta ut sin rätt. Det är 12h om dagen totalt. Jag åker hemifrån 7:20 och kommer hem tidigast 19:30.
Det börjar kännas och jag har insett att det inte kommer att hålla i längden.
Vilket är synd för jag trivs på jobbet.

Annars flyter livet på, jag gör inte så mycket förutom att jobba, äta och sova.

S är utomlands med hela familjen så det har varit riskfritt för mig att vistas i mina gamla kvarter.
Jag åkte till min före detta granne i måndags för att hämta hem min cykel, blev bjuden på middag och hade en trevlig pratstund. Sen cyklade jag över till ett par vänner och sov kvar där.
Dagen efter cyklade jag till jobbet.
Det kändes rätt lyxigt.

Nu står den i förrådet och kommer förmodligen bli kvar till nästa år.

Imorgon ska jag golfa. Jag har aldrig tidigare bokat in mig i en boll med människor som jag inte känner.
Men jag måste verkligen utnyttja mitt medlemskap som jag ändå betalat för och säsongen börjar närma sig sitt slut.

På söndag blir det golf med en kompis som aldrig spelat. Vi ska till en pay and play bana, det ska bli spännande.

Bye

En sådan dag

Det finns ett gammalt talesätt "ojos que no ven corazon que no siente" Och oj vad det stämmer!
När man ses så väller allt över en. Vare sig man vill eller inte.
Idag var en sådan dag. Jag hade lite ärenden i stan och skulle sen åka till mitt jobb. Jag tog med mig golfklubborna för att passa på att träna på 9-hålsbanan. När jag var på väg till jobbet hörde min gamla granne av sig och bjöd på fika. Så jag åkte dit, och vem står inte på gatan om inte mitt ex.
Mitt ex, det är ju inte klokt egentligen.
Han kom förbi efter ett tag när vi satt på baksidan och satte sig och prata lite.
Och jag pratade, och allt var ett skådespel.
Någonstans ville jag att vi skulle prata mer, bara han och jag och jag antar att han också ville det. Men varför egentligen? För att bli mer ledsna? För att känna oss lättade? För att minnas hur det var förr?

Jag åkte sen till golfklubben och spelade nio hål. Och åkte sen hela vägen hem, med en liten sorg i hjärtat.
Jag kan inte hjälpa att jag fortfarande bryr mig om honom. Undrar om han är ledsen, hur han har det. Påminns han om allt i vårt gamla hem?

Och det är så konstigt för jag borde vara arg, besviken med mera. Men istället bryr jag mig.
Allt är så bitterljuvt och jag kan inte sluta undra om vi hade haft en chans. Om jag hade stannat upp och sagt; stopp! Jag orkar inte med de här behandlingar, det är inte värt att försöka skaffa barn för jag kanske inte vill det. Det kanske inte är meningen men kan du och jag vara tillsammans ändå?

Men det är jag i ett nötskal.
Jag känner en massa först och tänker sen.

Bye

Sömnlös

Sömnlös på berget. Jag skulle ha gått och lagt mig åtminstone en timme innan jag faktiskt gick och la mig. Så nu ligger jag i sängen med trötta ögon och kan inte varva ner. Jag brukar varva ner när jag läser men just nu är mina ögon för grusiga för det. Bonita ligger bredvid mig och sover.
Imorgon blir det jobb, och jag lyxar till det och tar bilen. Efteråt blir det faktiskt golf. Om det inte spöregnar, duggar det så åker jag dit. Jag har packat ner regnstället för säkerhetsskull.

Det känns lite trist att jag har golfat så lite i år. Betalat för ett medlemskap som jag knappt har utnyttjat.
I och för sig så har jag bara haft 3 veckor semester. Och det var inte ens 3 veckor på raken. Och nu är hösten här, det är kyligt på morgnarna och kyligt på kvällarna. Jaja, det kommer väl fler säsonger.

Igår skickade jag ett mms till S. Ett fint foto som jag tyckte han skulle ha. Han frågade om det var något annat jag ville.

Det är tydligt att han inte vill ha kontakt, vilket kanske är bra. Även om det känns helt bisarrt. 

Jag har varit med om separationer förut men då har relationerna varit infekterade en tid. Och man har blivit tvungen efter mycket om och men att bryta helt. Klippa av banden.

Man kan säga att det här är min första vuxna separation. Jag har aldrig tidigare varit sambo, aldrig haft en relation i vuxen ålder med någon man delat ett liv med.
För det är väl det som är den stora skillnaden på en kärleksrelation i ungdomen och en kärleksrelation i vuxenlivet.
Man är en del av varandras liv i ungdomen medan man delar ett liv i vuxenlivet.

Och det smärtar, även om jag inte gråtit floder så är det en sorg, en sorg över att Vårt liv tog slut.
Längtan till ett barn var starkare och min längtan var inte till ett barn utan till ett liv tillsammans. Med eller utan barn.

Kärlek är: Yellow med Coldplay

Bye

Semestern slut

Svisch så var semestern slut, det känns sådär. Jag kände mig inte riktigt färdig med ledigheten.
Det har varit så mycket stress med flytt och allt och jag slängs in i inventeringsveckan.
Vi började igår och ska helst vara klara om två dagar. Det är mängder med varor som ska scannas och det är en som scannar och en som registrerar. Det går inte så fort då. Annat var det på min gamla arbetsplats där vi var ca 200 pers med varsin scanner. Men det är klart, den butiken var betydligt större.

Annars rullar livet på.
Har stunder när det känns jobbigt men jag lever i en ganska skyddad värld nu i mitt lilla flickrum. Och det blir mycket tid som spenderas på pendlandet.
Idag var det vidrigt, jag råkade missa bussen vilket ledde till att jag missade pendeln med ca 10 min, som går varje halvtimme. Och nästa var givetvis 20 min sen. När jag äntligen sitter på pendeln så fastnar den två stationer innan jag ska kliva av, så jag byter till tunnelbanan för att komma till T-centralen, där det blir byte igen för att kunna åka vidare till slussen. Och i slussen fick jag vänta ca 10 min på bussen. Det tog mig nästan 3 timmar att komma hem. Det är inte ok.

Jag får se hur länge jag kommer orka, kontentan av det hela är ju att jag inte under några omständigheter får missa bussen till stationen. En miss kan tydligen leda till en massa förseningar.

Nej nu blir det sova.
Ska ju upp tidigt imorgon.

Bye

Nattugglar

Jag nattugglar och har precis gjort en Kent lista på Spotify som jag nu lyssnar på.
Är det något band jag fullkomligt fjortis älskar så är det Kent.

De ska tydligen spela på den officiella öppningen av Tele2 arenan, ihop med Winnerbäck och Robyn.
Man blir ju lite sugen på att gå. Frågan är om jag hinner. Jag och pappa har en golftävling som vi ska spela och vi går ut 13.30
Konserten börjar 18.00
Det blir tajt. Nästintill omöjligt.

Jag får fundera på det några dagar.

Annars är det ok. Idag var jag och mamma och hämta det sista som blev kvar i huset.
Sen åkte vi till barkarby och fördrev tiden för att slippa köerna .
Är det något som stressar mig så är det bilköer. Det är vidrigt! Man sitter i en bil och växlar, från ettan till tvåan, tillbaka till ettan och stannar. Lägger i ettans växel igen och rullar 2,5 meter för att sen stanna igen.

Igår var jag och min gamla vän C på bio. Vi såg Elysium. Den var ganska bra, ett framtidsaction med ett fint budskap. Blev dock lite besviken på Jodie Fosters prestation. Matt Damon var som vanligt utmärkt.
Man går alldeles för sällan på bio. Eller man gjorde det iallafall. Nu bor man lite mer centralt och kan i princip promenera till bion.

Dags och sussa.

Bye

Tomhet

Fem år tillsammans och plötsligt är man inte ens vänner på Facebook.
Det började med att han tog bort sin relationsstatus natten till onsdagen.
I fredags skrev han ett inlägg som han sen tog bort.
Och igår kväll såg jag att jag inte längre hade honom som vän.

Och det är klart, vänner kan vi nog aldrig vara.
Inte när man har delat så mycket och nästan räknat med att det alltid ska vara Vi.

Det infinner sig en tomhet, lite rädsla men mest sorg över att det blivit så infekterat.

Men det är väl så separationer går till.
Plötsligt står man ensam och ska på något sätt vidare på en ny väg.


Bye